Vi håller på att skriva tal till nationella prov i svenska b. Det ska handla om någon slags resa, så jag tog livets resa. Från ung till gammal. Hur vissa tvingas att växa upp i förtid, och hur vissa vill stoppa åldringen.
Jag själv är ju en sån som aldrig velat bli gammal. Från det att jag var typ 10 har jag sagt att nu är det stopp, nu blir jag inte äldre längre. Samma vid 12, 15, 17, 18, och nu 19. Jag tycker att 19 är lagom. Ser inget bra med att bli äldre än så.
Jag vill ju fortsätta leva, bara i samma kropp och själ jag är i nu. Det är nog därför jag alltid älskat vampyrer också, haha.

Jag får mina tankar utifrån vissa saker och då kommer skrivandet. Nu ska jag bara skriva ett bra tal också.

Jag har kommit över min ålderskris, och har börjat inse att så länge jag gör något med mina år så kommer åldring vara fantastiskt! Haha från det ena inlägget till motsatsen.
Vi var och såg West Side Story på Göteborgs Operan, och som alltid känns det som ett andra hem. Man blir som vanligt kär i kill-huvudrollen, och avundsjuk på tjej-huvudroller som sjunger som gudinnor.
Något som inte var som vanligt dock var att efteråt fick vi från Mimers Hus träffa massa folk från ensemblen! Hur häftigt är inte det?!
Jag pratade mest med en som heter Hannes Lundin, sjukt go kille verkligen. Och han taggade mig så grymt mycket inför framtiden. Så jag har inte slutat le på dagar.
Min nya grej är att alltid ha ett leende på läpparna om det inte finns något att vara riktigt ledsen över.
Så jag har inte slutat le på 1,5 dygn. Det är rätt fantastisk. Speciellt eftersom jag ofta är väldigt deppig. Men inte nu längre! Det är nya tider och jag ska nå dit jag vill!

Tidigare har min dröm varit att flytta till England och slå igenom, men nu vill jag verkligen bara göra det jag älskar, vart det än är. Att stå på scen. Visa vad jag går för.

New times, new J.

Jag hatar att fylla år. Jag hatar att åldras. Jag hatar att se på mig själv och mina nära som gamla.
12 oktober för mig är inte ett tecken eller ett bevis på att nu får jag göra det här och det här och det här. Vad kommer allt det göra när man dör? Vad har man för lycka vidare i livet att kunna gå till systemet och köpa alkohol? Vad fan spelar det för roll? Skulle man inte ge upp alkohol, körkort, och andra skitsaker för att kunna förbli ung? Jag skulle kunna ge nästan vad som helst om jag kunde förbli ung tillsammans med den jag älskar.
Det finns säkert fördelar med att bli äldre. Men jag ser dom inte.
Jag skulle vilja stanna precis här. Några minuter mellan 18 och 19. En perfekt ålder för mig (Jag skulle antagligen skriva att jag är 19 överallt för jag gillar de flesta ojämnanummer...)

Behövde skriva av mig. Så nu vet ni.