Jag har kommit över min ålderskris, och har börjat inse att så länge jag gör något med mina år så kommer åldring vara fantastiskt! Haha från det ena inlägget till motsatsen.
Vi var och såg West Side Story på Göteborgs Operan, och som alltid känns det som ett andra hem. Man blir som vanligt kär i kill-huvudrollen, och avundsjuk på tjej-huvudroller som sjunger som gudinnor.
Något som inte var som vanligt dock var att efteråt fick vi från Mimers Hus träffa massa folk från ensemblen! Hur häftigt är inte det?!
Jag pratade mest med en som heter Hannes Lundin, sjukt go kille verkligen. Och han taggade mig så grymt mycket inför framtiden. Så jag har inte slutat le på dagar.
Min nya grej är att alltid ha ett leende på läpparna om det inte finns något att vara riktigt ledsen över.
Så jag har inte slutat le på 1,5 dygn. Det är rätt fantastisk. Speciellt eftersom jag ofta är väldigt deppig. Men inte nu längre! Det är nya tider och jag ska nå dit jag vill!

Tidigare har min dröm varit att flytta till England och slå igenom, men nu vill jag verkligen bara göra det jag älskar, vart det än är. Att stå på scen. Visa vad jag går för.

New times, new J.